HÄROMDAGEN läste jag en artikel om den Preussiske naturvetaren, upptäcktsresanden och geografen Alexander von Humboldt och hans resor i Sydamerika mellan åren 1799 och 1804. Jag blev mer och mer fascinerad av dessa möten med nya kulturer och territorier och fick veta att hans dagböcker har blivit digitaliserade av Berlins Stadsbibliotek. Detta gav mig uppslaget att följa upp Humboldts historia och relatera detta till mina besök på några av de platser som han kom att lära känna i Colombia.
Efter att ha besökt José Celestino Mutis i Bogotá 1801 och där samtalat om gemensamma intressen reste Alexander von Humboldt vidare genom Colombia och korsade Anderna i oktober och november samma år. Efter många dagar och nätter under vilka de passerade orter som Melgar, Ibagué, Cartago, Popayán och Pasto, kom de fram till Quito, huvudstad i Ecuador. Sällskapet gjorde utförliga geologiska och botaniska observationer längs vägen och samlade ihop ett stort antal prov på växter och mineraler. Tack vare detta arbete kunde ett stort antal arter identifieras och katalogiseras (omkring 6200), förmodligen av Karl Sigismund Kunth, en botanist från Berlin och kollega på expeditionen.
Vi kom fram till Popayán vid skymningen efter en lång dags bilresa som först tog oss genom det varma och platta slättlandskapet i Cauca-dalgången och sedan bytte omgivningen karaktär när vägen började att slingra sig uppför i en betydligt mera kuperad terräng. Efter att vi checkat in på hotellet och lämnat fordonet på en privat parkering i närheten kunde vi bekanta oss med de historiska kvarteren och få vårt första intryck av denna ”vita” huvudstad i departementet Cauca. Innan jag går närmare in på detaljerna om denna i landet Colombia så historiskt viktiga ort vill jag gärna bjuda på några ögonblicksbilder från vår resa utefter de så omfattande sockerrörsplantagerna i ”El Valle del Cauca”. Fortfarande är detta heta landskap till stora delar befolkat av ättlingar till de svarta slavarna som man tog hit från Afrika. Som en parantes kan här nämnas att numera utvinns inte bara socker av denna viktiga gröda, utan man tillverkar även papper av det fibermaterial som blir över.
Jag har tidigare nämnt att Alexander von Humboldt reste genom Colombia på sin färd mot Ecuador och på den expeditionen kom sällskapet fram till staden Popayán, och det kan jag belägga med ett fotografi. Denna i de gamla kvarteren så vita stad i kolonial stil ligger i dalgången Pubenza, mellan två bergsryggar av Anderna och i den sydvästra delan av landet. På den följande bilden finns en minnesplatta som hedrar den prominente gästen 200 år efter hans födelse och talar om för oss att detta var huset han bodde i då han besökte platsen år 1801.
När vi den följande dagen fick tillfälle att långsamt lära känna gatorna och husen i den gamla stadskärnan infann sig en känsla av flydda tider och en annorlunda rytm i vardagslivet. Stadens namn anser man komma från aztekernas språkbruk och betydelsen av stavelserna som kan översättas med begreppet ”Gran cacique Pioyá”, vilket betyder den stora hövdingen som styrde i landskapet. Här följer ett bildspel som ger en känsla av hur Popayán ter sig för en nutida besökare och när ni ser två parallella broar så kan det förklaras med att den större stenbron var avsedd för spanjorerna och överklassen, medan den lilla bron, vilken i folkmun kallades för ”förnedringen”, var för de lägre stående klasserna i ett extremt segregerat samhällsklimat.
Vägen till Pasto blev en överraskning då jag inte hade räknat med att naturen skulle komma att förändras så mycket. Utfarten från Popayán gick lugnt och det var en hel del trafik, vilket gjorde att vi fick invänta rätt tillfälle för att kunna passera alla de lastbilar som var på väg med sin last till en ny destination. Vi slingrade oss uppför och nerför i ett bergigt landskap i flera timmar och gjorde sedan ett mindre lyckat stopp vid en vägrestaurang som var rå och kall på morgonen och inte särskilt trivsam. När vi senare fortsatte resan upptäckte vi att bara bakom nästa kurva så fanns det betydligt bättre alternativ, men då var det redan försent.
Som det framgår av kartbilden så ligger landskapen Valle del Cauca, Cauca och Nariño i den västra delen av Colombia, den del som gränsar mot Stilla Havet och Ecuador. Ungefär mitt emellan Popayán och Pasto (huvudstaden i departementet Nariño) ändrar sig landskapet plötsligt och det blir mycket varmare och något plattare när landsvägen söker sig fram utefter Río Patía, en betydande flod på omkring 400 km som har sin källa vid vulkanen Sotará på 4580 meters höjd över havet. I denna varmare del av Cauca och omkring staden El Bordo odlar man vattenmeloner och på hemvägen stannade vi till och köpte med oss några riktigt fina exemplar. Här kommer några bilder från denna del av Cauca och vägen till och från Pasto, en sträcka som passerar några imponerande bergsmassiv och får oss att kännas mycket små och betydelselösa i jämförelse med dem.
janoveolsson.com 