Mompox 1825
”Allting är stort endast jämförelsevis, och då man kom ihåg de passerade byarna och ödsliga boställena på Magdalenafloden, vilka med sina låga och usla kojor någon tid varit de enda mänskliga boningar man sett, så var det med ganska glada och nyfikna känslor man nu nalkades den jämförelsevis sköna och stora flodstaden. En stor mängs champaner, bongos, kanoter och andra flodfartyg garnerade dess strand, bevisande att här fanns en betydlig flodfart och i följe därav handel och rörelse, fast allt nu på aftonen låg tyst och stilla. Sedan vi en tid i det klara månskenet arbetat oss fram förbi dessa farkoster längs den höga kajen, stannade vi slutligen vid en av dess trappor, på vilken vi klockan sju på aftonen uppklättrade till stortorget i den på Magdalenafloden märkvärdiga staden Mompox.
Som inga värdshus finnas i denna stad, tog jag in hos en fransk köpman vid namn Lehericy. Denne herre hade sedan någon tid varit bosatt härstädes och samlat en betydande förmögenhet samt ägde nu det bästa huset i Mompox. Såsom en äkta gaskognare pratade och skröt han beständigt och talade ofta om vilken stor roll han spelat såsom officer i fransk tjänst under Napoleons tid, efter vars fall han rest hit.”
//
”Mompox ligger på Magdalenas vänstra strand, längs vilken den sträcker sig över halvannan mil, ehuru den icke är mera än tre gator bred. På ena sidan tillstöter en med rozas, planteringar och små gångstigar uppfylld skog, och på den andra flyter den breda, jämna floden, för vars flödande under regntiden staden skyddas genom en tjugofem fot hög mur, som, tre fot tjock, följer stranden över en mil. Gatorna, ehuru så långa, äro breda och nästan räta utan stenläggning men några av de förnämsta försedda med trottoarer. De större husen äro av mursten, icke mera än en våning höga men snygga, vitlimmade och så svala som möjligt.
Klimatet är förfärligt hett, emedan sällan någon vindpust förmår upptränga från det så så långt bort liggande havet. Det anses också vara ett av de hetaste i Colombia. Ofta stod termometern på eftermiddagen på 35°, och ej sällan var den uppe i 40. Mitt på dagen är det nästan omöjligt att vara ute, men morgnar och aftnar däremot äro, ehuru visserligen varma, ändå ganska behagliga. Det är då en verkligen vederkvickande njutning att göra en promenad på de långa indiangatorna med sina vackra utgångar åt småskogen eller ock, följande den långa kajen, njuta av den friskare luften längs floden, i mitten av vilken en liten täckt ö med sina platanplanteringar, kokosträd, småskog och några indiankojor återspeglar sig på den jämna, lugna vattenytan, som endast oroas av en och annan lätt frampaddlande kanot.”
Mompox 2013
Vid vårt besök i den kulturhistoriskt intressanta staden var det också väldigt varmt och som tur var fanns det luftkonditionering på hotellet. Utan denna hjälp tror jag faktiskt inte att vi hade lyckats somna den första natten. Vårt rum på Hotel Boutique Bioma visade sig vara sparsamt möblerat men samtidigt mycket trivsamt och bekvämt och hela rörelsen var organiserad i ett gammalt traditionellt hus som var fullständigt renoverat. Förutom god mat så bjöd värdparet på moderna bekvämligheter som simbassäng och jacuzzi, en svalkande plats på den behagliga takterrassen med utsikt över de gamla kvarteren i kolonialstil.
Gatorna i Mompox är fortfarande ganska trånga och det kan vara svårt att ta sig fram med bil, men med cykel, motorcykel eller till fots går det betydligt smidigare. Rekommendationen från Gosselman gäller fortfarande och mitt på dagen är det verkligen mycket hett och vill man trots allt gå ut så är det klokt att smörja in sig med en effektivt solskyddande kräm och ta på sig en lämplig hatt först. Detta råd gäller särskilt under den varmaste årstiden, en period som normalt infaller under december och januari, och då är det verkligen intensivt varmt i den lilla staden vid den mäktiga floden. Under senare år har detta i och för sig ändrats något på grund av klimateffekten, något som medfört avsevärt extremare vädertyper under andra delar av året också. Efter bara en ganska kort promenad längs de populäraste promenadstråken törstar man redan efter vatten eller någon härligt svalkande fruktjuice. Gatuförsäljarna på platsen gör vanligtvis allt de kan för att dra till sig uppmärksamhet och håller stolt upp sina varor. Vi tittade först lite närmare på den speciella queso momposino (ost) som man enligt tradition tillverkar här och under den fortsatta promenaden visade det sig att vår guide var mycket kunnig och hade många intressanta detaljer att förmedla om denna historiskt viktiga knutpunkt i republiken Colombia. Till exempel berättade han hur besökarna förr i tiden anlände till staden med båt och när de gick iland letade de först upp något härbärge eller slog sig helt enkelt ned någonstans direkt på gatorna kring kajplatsen för att vila och det sägs i folkmun att om en somnade in här på kvällen så vaknade tre upp på morgonen.
Med bilen tryggt parkerad på gatan utanför hotellet tog vi oss fram till fots i den charmiga lilla staden och upptäckte både kvällslivet och de berömda guldsmedarbetena i filigranteknik. Det behagligt lugna stadslivet med många småbutiker och mindre grupper av människor som samlats i gathörnen och parkerna satte sin typiska prägel på den dagliga rutinen. Vi fick även möjlighet att komma in bakom en och annan portgång för att bekanta oss med de något större hotellanläggningarna i typisk kolonialstil. Eftersom det är smidigare att ta sig fram gående i den äldre delen av staden kan man lätt tänka sig hur det kunde ha varit här lite längre tillbaka i tiden då nykomlingarna kom vandrande med sin resepackning längs gatorna.
Magdalenafloden är Colombias längsta och största vattenled, en transportväg som tar sin början djupt in i republiken och som alltid haft en stor betydelse för rörligheten av människor och gods till de inre delarna av landet och till de ekonomiskt mest betydelsefulla städerna som Medellín och Bogotá. Nuförtiden har ju flyg- och vägtransport tagit över och därmed har flodtransporterna blivit mindre viktiga och talrika, även om de fortfarande existerar. Resan från Cartagena till Mompox tog flera dygn för Gosselman, vilket kan jämföras med vår bilresa som tog oss från Medellín till Mompox på cirka 12 timmar med alla stopp och färjetransporten inkluderad. En resa på den tiden var naturligtvis mera ansträngande och kändes förmodligen betydligt mera osäker för resenärerna kan man misstänka. Å andra sidan var kanske den upplevelsen mera spännande också.
janoveolsson.com 